Skåningen är inte som andra. 
Framförallt är han vacker. 
Han har inte stockholmarens lömska blick, 
inte heller göteborgarens hysteriska talesätt eller smålänningens hasande gång,
Inte sörmlänningens låga fotvalv eller medelpadingens kutryggiga dolskhet.
Nej, skåningen är i sanning en prydnad för mänsklighetern. 
Likt ett majestätiskt monument höjer han sig över slätten. 
Hans blick är ärlig trofast, 
hans kinder glöder av hälsa och hans hållning är rakryggat reslig. 
Ändå - Allra vackrast är han inuti. 
Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefläckad karaktär tagit sitt säte.