Uppror..

Uppror i hjärnan, kan inte tänka klart
en tanke slåss mot allt annat
en tanke som övervinner allt
tanken på henne, hon som tog mitt hjärta sen slet det i stycken.


Finner verkligen ingen glädje längre, inget liv, inget...
Gör ont
ont i kroppen ont i själen vill inte mer
tankarna på var? när? hur? varför?
som en kniv i bröstet.
Finns inget värre än att sakna någon så mycket
närheten, värmen allt..

Man ska aldrig sluta hoppas, aldrig ge upp. Det sägs att hoppet är det sista som sviker så.
Bara den svage släpper taget när det blir för jobbigt.
Ge aldrig upp, släpp inte taget om det käraste du har!



Gonatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0