Första gången vi träffades redan då kände jag att du var något extra, någon speciell. Du har sen dess funnits i mina tanka dag som natt. Min enda tanke när jag första gången lämnade ditt var "Hoppas hon vill träffa mig igen!" och det visade ju sig att du ville. Men då förväntade jag mig ingenting utan tyckte bara om att träffa dig och lära känna dig. Känslorna blev starkare hos mig och även hos dig om jag ska tolka allt du sagt och skrivit till mig.

Du sa att du inte var en förhållande människa men sen sa du att det var mer att bli sårad och lämnad som du var rädd för och att du ville vara med mig. Det var du som frågade mig ofta om jag verkligen var säker och har aldrig varit mer säker på nått!

Även om jag inte alltid säger så mycket så betyder det inte att jag inte går och tänker och funderar massa.. Jag har alltid varit rädd för att säga elr göra fel saker, kallas med ett annat ord för osäkerhet och därför är jag ofta tyst i stället, kanske är det därför det är som det är nu? Jag vet inte den verkliga anledningen till att du vände mig ryggen och kommer troligtvis aldrig få reda på den heller men vad jag än gjort så ber jag så hemsk mycket om ursäkt, vad det än är jag gjort så var det verkligen inte min mening.. En sak som jag vet och som jag sagt innan är att känslor försvinner inte över en natt, allt du sagt och skrivit bara kort innan, det skriver/säger man inte om man inte menar det..

Jag menar varje ord jag sagt och skrivit till och om dig. Du är mitt ljus i mörka stunder, min glädje i vardagen, du är mitt hjärta, min ängel. Älskar dig verkligen så otroligt mycket. Det tror jag du är rädd för tyvärr, rädd för att släppa nån så nära in på,rädd för förstora förändringar i vardagen. MEN detta är vad jag tror, bara du/ni vet!

Jag kommer inte glömma och inte gå vidare! om jag så ska vänta i åratal på dig.

Jag finns för dig när helst du behöver ska du veta! Min dörr står alltid öppen för dig!

Varför kan du inte vara som innan? varför kan du inte visa? varför ska du göra det så komplicerat för? varför, varför, varför!?

Till er nu som orkat läsa hela vägen hit kan fortsätta lite till så vill jag än en gång säga att ni får tycka vad ni vill om mig.. Tycker ni jag är patetisk, korkad vad som så visst tyck ni så jag bryr mig inte så mycket faktiskt om det, ni får ju tycka vad ni vill! berätta det för mig om ni känner för det.. MEN tyck INTE synd om mig för det är inte det minsta synd om mig! Det är inte därför jag skrev här utan för att jag vill att alla ska veta hur mycket hon betyder för mig. Hon är en underbar och helt fantastisk person som det strålar glädje från. Kom aldrig och säg nått annat!

Sen har jag en annan sak jag tänkte jag kunde ta när jag ändå håller på att skriva massa ikväll så får jag det sagt med och folk slipper fråga massa.. Blev stoppad av farbror blå i fredags kväll och dom tog mitt kort för en tid framöver.. Anledningen har ni inte med att göra. tolka fritt om ni känner för det.. Så nu vet ni det med och inte ens detta är synd utan jag har mig själv att skylla för det, alla gör misstag nån gång detta var ett av mina! Fråga inte om nått för tänker ändå inte svara!